No Acting

Hemma efter en helt otrolig vecka i USA! Något jetlagad och lite dålig i magen sitter jag på kontoret och tänker tillbaka på resan. Så mycket att berätta, så många anekdoter och upplevelser.
Det första som hände i USA När vi hade landat; Erik, Jenny, Josh, Maria, Robert och jag. Alla hade varit i USA tidigare utom jag. Erik slänger ur sig i förbifarten när vi går av flyget att, nu kan dom vara lite jobbiga i tullen och ställa lite frågor.
Jag gjorde mig beredd på vad jag skulle säga och log lite till mannen bakom glasrutan.
Han var liten, något satt, rakad skalle, hakskägg, mustash och råa ögonbryn.
- why are you in Chicago?
- I will see some improv at the CIF
- Why
- cus I'm an improviser
- what's your ocupation?
- improv-actor
Och nu blev det aggresivt. Han höjer rösten stirrar stint på mig och säger bestämt att jag inte får komma in i landet.
- you don't have a visum for that!!!!
- but i want be working I will se some shows and maybe participate in some workshops.
- you can't do that!
- I cant even go and se a show? Why not? I'm not gonna work is just for fun I want to learn about your culture and se how you do it here? That's not work.

Han vägrade svara och bläddrade i mitt pass samtidigt som han stirrade stint på mig. Mitt hjärta galoperade. Samtidigt ser jag hur alla andra har passerat tullen.
Efter ett tag frågar han hur länge jag ska vara där. En vecka, svarar jag. Då vill han se min hembiljett. Men den har inte jag, jag ropar på Maria som har sin utskriven.
Hon visar honom, han tittar inte ens. Han bara stirrar stint på mig. Efter en lååååååång stund ger han tillbaka passet, tar mitt foto, mina fingeravtryck och säger.
- No act!
- I want.
jag går, då skriker han högt efter mig.

- NO ACTING!!!!!
Ledsen du lilla mannen men jag kunde inte hålla mitt löfte. Jag spelade massor och det var superkul! Dessutom är det inget fel i det. Det var fortfarande inte jobb!

Första intrycket kanske inte var så bra, men då kunde det bara bli bättre!