I aulan på en gymnasieskola

Denna vecka har jag och Erik åkt runt i skolor och spelat utdrag ur föreställningen Eventuellt. Vi fick stöd av Stockholms läns Landsting för att vi har en föreställning som riktar sig till Ungdomar i åldern 16-25 år. För att sprida Impro som konstform samt locka ungdomar till föreställningen kom vi på att vi reser runt och visar upp vad vi gör.
Vi har varit på fem skolor varav två skolor med hörselskadade elever. 
Manillaskolan var en av dom två. Där var nästan alla elever döva.
Att titta ut över en sal med ca 50 högstadielever är stökigt. Högstadieelever utmärker sig i kroppsspråk, attityd och klädstil. Så givetvis på denna skolan, den enda skillnaden var att det inte lät. Det var helt knäpptyst så när som på några stolar som flyttades och lite okontrollerat ljud från några. Men i deras värd var det inte tyst, lärarna hade fullt sjå med att få tyst på dom och det viftades och vinkades vilt. 
En av våra tolkar sa att "här är det mycket slang".
Ja vi spelade i alla fall och hur det togs emot var otroligt svårt att tyda. 
Det var lättare att tyda dom andra gångerna. Inga garantier när man spelar inför ovan publik men det gick kanonbra på många av dom! 

Ostron och drinkar

När man är småbarnsförälder och lever ett  hektiskt liv, med mycket kvällar och helger som försvinner, som jag gör hinns det sällan med att gå ut. 
Därför är stunderna då jag gör det värda att ta vara på. 

Oysterbar

I torsdags levde Fabian och jag lyxliv a la snobb!

skaldjusplatå som typ såg ut som denna! 

Vi gick på Oysterbar och åt en underbar skaldjursplatå med hummer, ostron, havskräftor, räkor, pilgrimsmusslor, krabba och fantastiska små crostinis med skagen och löjrom. 
Jag dog en smula och kände mig rik och vuxen. 
Vi blev mätta och fulla. Men det slutade inte där. Vi lät stackars Sonya, som var barnvakt, vänta lite längre och begav oss till Gondolen. Alltså Krogen som ligger vid Katarinahissen med utsikt över djurgårn. Vi hade hört ryktas att stans bästa drinkar serverades just där.


Och det kan jag skriva under på, Drinklistan är en hel bok och jag som gammal bartender och drinknörd kände mig som ett barn i en godisaffär*. Efter mycket velande fram och tillbaka valde vi, Fabian slog till med en blå sötsliskig drink. Jag tog en pisco sour. 
Drink nummer två gick fabian om mig i vuxenpoäng och tog en Manhattan jag körde vidare på det sura med en Gondolen sour. När vi kom hem hade Sonya städat hela lägenheten, inklusiva vikt tvätt och plockat ur diskmaskinen! Hur bra får man ha det undrar jag? 

TACK!

*Refuserade liknelser
- en kopprofil i stallet
- en nekrofil på bårhuset
-en pedofil på dagis

Blue velvet & Pisco sour

Manhattan & Gondolen sour

Min mamma har humor

Mamma skickade ett mejl med en bild och skrev.

"Nu är våren nästan här, jag kan se rådjur i trädgården."

Vilket vårtecken!

Att tävla i impro

Epic Win Win! Sällskapsspelet där alla vinner!

Nu är premiären avklarad och vilken premiär sen! En salig blandning i publiken av gamla, unga, svenskar, blattar, akademiker, arbetare, män, kvinnor, barn, improvana och first timers.

Jag skrev tidigare att jag såg mycket fram emot denna föreställning. Nu har jag spelat den och kan konstatera att detta format faller mig i smaken. 

En grej var jag dock lite orolig över. Själva tävlingen. Vi skådespelare är alltså en aktie och sen utmanar vi varandra lite titt som tätt, är vi duktiga på utmaningen stiger aktien och om vi inte klarar den sjunker den.

Det finns begrepp för att tävla i impro, det kallas Teatersport, Helge Skoog gjorde ett försök till underhållning för en massa år sen på tv och därmed känner folk till begreppet.

Impro däremot känner typ ingen till.

Teatersport är alltså när man i lag spelar mot varandra och det laget som är roligast vinner.

Så fort du benämner teatersport , lockas folk att komma och titta. Även pressen som vanligtvis brukar hålla sig borta kan titta förbi.

Det smartaste är ju om du utmanar någon stor, typ kändisar eller en välkänd teater. 

Jag är personligen inte så förtjust i detta konceptet. Själva tävlingsmomentet sätter negativ press på skådespelarna.

Dessutom är det alltid ett avbrott mellan grenarna, det ska röstar och bedömas, lagen ska säga något, det ska skrivas på tavla och konferencieren ska vara lustig. När jag kör vill jag att det ska gå fort! 

Epic win win är inte teatersport men tävlingen finns där. Det jag vill komma fram till är, hur vi jobbade runt själva prestationskraven i Epic WIn Win.

Vi spelar scener, och när som helst kan vi utmana varandra genom tekniker. Typ att jag utmanar Erik i att spela en scen utan att säga bokstaven S. Om han säger S så sjunker hans aktie, men om han klarar tekniken så stiger hans aktie. Däremot kan han göra en toppenscen med bra karaktär och storyttelling men inte klara tekniken, eller en skitdålig scen men klara tekniken. Tävlingsmomentet är alltså inte kopplat till hur rolig man är, och därmed försvinner prestationskraven och vi kan fokusera oss på varandra och ha kul!

Själva bedömningen tänker jag inte berätta hur den går till. Någonting får ni undra över.  Det är snabbt och tydligt i alla fall.

Jag hade väldigt roligt i går och ser mycket fram emot att få spela den här föreställningen i vår!

Premiär

I kväll spelar vi börsföreställningen Epic Win Win! Jag har dock legat sjuk i tre dagar och därmed inte kunnat spela genrepet eller ens kunnat se det.
Det blir spännande. Jag mår fortfarande lite sisådär. Av erfarenhet kan jag dock påstå att det brukar gå bäst när jag är lite krasslig.
Jag har väldigt höga förväntningar på den här föreställningen. 
Lekfull och fartfylld. Med många oväntade inslag. 
Oväntat är det väl alltid med impro men bortsett från att den är improviserad så kommer vi slänga in massa utmaningar till varandra så vi kommer verkligen inte ha en aning om vad vi ska göra. Boka biljett på improvisation&co  

Spelas på Hagagatan 48 kl 19.00 inträde 220kr

Den stora slakten

Är hemma med en mycket medtagen kille i dag. Kyrssningen gick hårt åt honom. Han ligger i soffan och stönar med nappen i munnen. Älskade Ivan, men kul hade du!

Att åka på kryssning är nog, välkänt, det svennigaste du kan göra. Jag har inte gjort det sen jag var liten och kommer förmodligen inte göra det igen på länge. Mina förväntningar var inte höga och dom motsvarade min upplevelse. 

Som packade grisar på väg till slakt stod vi och väntade på att få gå ombord. Otrevliga, redan fulla resenärer tog upp hela bänkar och lät inte barnfamiljer eller gravida sitta ner.

Dörrarna öppnades och dom tjockaste grisarna bökade sig fram. Förbi barnvagnar och äldre tanter, "tänk om alkoholen dricks upp innan jag hinner på!"

Ringmuskeln 

Väl inne på båten hamnade vi under en ringmuskel i väntan på att få komma till hytterna. Hitsballader från 90-talet spelades i högtalaren och parfymerade, tanter med rökskadad hy mimade med inlevelse. 

Hytten var en mysig liten fyrbäddshytt som var välstädad och fräsch, här skulle vi trivas! Men först mat, smörgåsbord. Förvånansvärt gott! Fem olika lax, röror och dipp, ostar, kex, bröd, gratänger, patéer och mycket att välja på till och med för oss fiskvegetarianer.

Men Ivan som aldrig förstått att korven han ätit varit sojakorv ville ju så klart bara ha prinskorv. Ingenting annat var intressant. Ja vad gör man? Vi har ju alltid sagt att han ska få välja själv om han vill äta kött eller inte.  Två prinskorvar fick det bli, kanske därför du mår som du gör nu?

Taxfreeshopen efter kl 20.00. Fullpackat. Det började närma sig slakt och grisarna löpte amok. Lille Ivan blev omkullsprungen men kände sig efter det trygg i moster Sonyas famn. Vi gick ner till hytten med ett sexpack longdrink och myste inför stängde dörrar medan slakten var i fullgång ovan oss.

Vi somnade tidigt och jag vaknade flera gånger, några gånger av svennegrisar som bröla, en gång av två killar som diskuterade hur mycket dom skulle knulla men flest gånger av isen som sprack framför båten. 

Frukosten var lika fantastisk som middagen. Pannkakor med sylt och grädde fick bli huvudgrejen.

Dom överlevande grisarna rultade omkring runt oss, några såg ut att lida rejält. Men vårt medlidande var mediokert. 

Att ta igen sig efter en sådan helg är ett måste. Min lilla marsipangris! 

Kulturbarn

Ivan är född i en familj där båda föräldarna jobbar med kultur. 
- Mamma går till teatern.
- Pappa ritar.

Ingen säker inkomst, inga fasta tider och vi är aldrig helt lediga.

Vissa perioder är det nästan ingenting, som på sommaren, då våra arbetsgivare har semester. Då är det heller ingen inkomst.

ibland är det extremt mycket för oss både september-dec. Kickoffer, mässor, teambildningssatsningar inför ny arbetsgrupp, böcker ska tryckas och företag vill ha underhållning på personalfest. Mycket slantar i fickan och Ivan får vara en del hos släkten.


Sen finns det mellanperioder Januari-april (oxveckorna).

Den här perioden tror jag vi utvecklas mest i vårt skapande. Vi jobbar som galningar både två jag med rep och kontorsjobb inför kommande spelningar. Visst har vi ett och annat företagsjobb, ja jag klagar inte det går runt!
Men jobbet består mest i rep, planering och fix. 
Fabian har tidningar och böcker som ska tryckas, han ritar på sina egna serier men nästan inget beställningsjobb.
Ivan får därför följa med en del till jobbet.

I helgen var vi på kulturhuset där Fabian ritade inför publik. Jag avundades barn som hade det som Ivan när jag var liten. Undra vilka Ivan kommer vara avundsjuk på?

Epic Win Win

Har i dag repat inför premiären av vår nya föreställning Epic Win Win. Upplägget är att alla skådespelare är en aktie som från början är värd 5kr. Sen hur vida vi sköter oss på scenen höjs eller sänks vår aktie. Publiken har alltså möjlighet att vinna pengar av att komma och titta, och satsa på sin favoaritskådis. 
Vi testade lite nya ideér och lattja lite för att komma ihop oss som grupp. 
Det blev en historia om viskade terapefter som gav dåliga råd till sina patienter för att sedan kunna briljera med att vända allt till något bra. Hur det slutade vet vi inte för vi spelade bara en akt. 

Det kändes i alla fall oerhört inspirerande och kul! 

min teater

Solen skiner i dag och gatupratar möter mig utanför teatern med affischer på mig i gatuprataren. Ja det är mycket My på teatern nu och det gillar jag! Snart drar vi igång med både Epic win win (19/2)  och Eventuellt (26/2).

 
Foajen fick sig till lyft med tyg och ljuskronor som jag köpte på ikea.

före

efter

Denna dagen kommer bestå av kontorsjobb, kundmöte, middag hos svärföäldrarna och sedan kurs. Mina kursare är så otroligt duktiga så jag är sjukt peppad på denna termin!

Bejaka

Att spela improvisationsteater innefattar så mycket. 
Du är både regissör, skådespelare, manusförfattare och scenograf på en och samma gång, du har i princip minimalt med tid på dig att fundera ut handlingen, karaktärerna och rekvisitan dessutom måste du göra allt detta tillsammans med andra som också har samma roll som du.

Action impro

På nybörjarnivå brukar improvisatörerna glömma bort lite att det inte bara är dom som står på scenen. Det kan lätt kännas som att allt hänger på en själv och funkar det inte så börjar det babblas istället för att backa undan och låta någon annan ta hand om situationen. 


Nuförtiden jobbar jag professionellt och njuter av samspelet med mina kollegor. Visst kan vi köra över varandra ibland och missförstå idéer. Utan missar försvinner charmen med impro.
Tryggheten märks när jag kanske kommer med något halvdant förslag och tänker i samma stund som jag sa det,  "nej va fan säger jag!" Men så plockar någon upp det och historien tar fart. Det jag menar är att det finns egentligen inga dåliga idéer utan det handlar om vad dina medspelare gör av dom.


På samma sätt blir en bra idé en dålig idé om alla runt omkring dig gör det till en dålig idé.


Det här känner du kanske igen i livet också?