Bejaka

Att spela improvisationsteater innefattar så mycket. 
Du är både regissör, skådespelare, manusförfattare och scenograf på en och samma gång, du har i princip minimalt med tid på dig att fundera ut handlingen, karaktärerna och rekvisitan dessutom måste du göra allt detta tillsammans med andra som också har samma roll som du.

Action impro

På nybörjarnivå brukar improvisatörerna glömma bort lite att det inte bara är dom som står på scenen. Det kan lätt kännas som att allt hänger på en själv och funkar det inte så börjar det babblas istället för att backa undan och låta någon annan ta hand om situationen. 


Nuförtiden jobbar jag professionellt och njuter av samspelet med mina kollegor. Visst kan vi köra över varandra ibland och missförstå idéer. Utan missar försvinner charmen med impro.
Tryggheten märks när jag kanske kommer med något halvdant förslag och tänker i samma stund som jag sa det,  "nej va fan säger jag!" Men så plockar någon upp det och historien tar fart. Det jag menar är att det finns egentligen inga dåliga idéer utan det handlar om vad dina medspelare gör av dom.


På samma sätt blir en bra idé en dålig idé om alla runt omkring dig gör det till en dålig idé.


Det här känner du kanske igen i livet också?