söndag 20 februari 2011

Att tävla i impro

Epic Win Win! Sällskapsspelet där alla vinner!
Nu är premiären avklarad och vilken premiär sen! En salig blandning i publiken av gamla, unga, svenskar, blattar, akademiker, arbetare, män, kvinnor, barn, improvana och first timers.

Jag skrev tidigare att jag såg mycket fram emot denna föreställning. Nu har jag spelat den och kan konstatera att detta format faller mig i smaken. 

En grej var jag dock lite orolig över. Själva tävlingen. Vi skådespelare är alltså en aktie och sen utmanar vi varandra lite titt som tätt, är vi duktiga på utmaningen stiger aktien och om vi inte klarar den sjunker den.

Det finns begrepp för att tävla i impro, det kallas Teatersport, Helge Skoog gjorde ett försök till underhållning för en massa år sen på tv och därmed känner folk till begreppet.
Impro däremot känner typ ingen till.
Teatersport är alltså när man i lag spelar mot varandra och det laget som är roligast vinner.
Så fort du benämner teatersport , lockas folk att komma och titta. Även pressen som vanligtvis brukar hålla sig borta kan titta förbi.
Det smartaste är ju om du utmanar någon stor, typ kändisar eller en välkänd teater. 
Jag är personligen inte så förtjust i detta konceptet. Själva tävlingsmomentet sätter negativ press på skådespelarna.
Dessutom är det alltid ett avbrott mellan grenarna, det ska röstar och bedömas, lagen ska säga något, det ska skrivas på tavla och konferencieren ska vara lustig. När jag kör vill jag att det ska gå fort! 

Epic win win är inte teatersport men tävlingen finns där. Det jag vill komma fram till är, hur vi jobbade runt själva prestationskraven i Epic WIn Win.
Vi spelar scener, och när som helst kan vi utmana varandra genom tekniker. Typ att jag utmanar Erik i att spela en scen utan att säga bokstaven S. Om han säger S så sjunker hans aktie, men om han klarar tekniken så stiger hans aktie. Däremot kan han göra en toppenscen med bra karaktär och storyttelling men inte klara tekniken, eller en skitdålig scen men klara tekniken. Tävlingsmomentet är alltså inte kopplat till hur rolig man är, och därmed försvinner prestationskraven och vi kan fokusera oss på varandra och ha kul!

Själva bedömningen tänker jag inte berätta hur den går till. Någonting får ni undra över.  Det är snabbt och tydligt i alla fall.

Jag hade väldigt roligt i går och ser mycket fram emot att få spela den här föreställningen i vår!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar