I aulan på en gymnasieskola |
Vi har varit på fem skolor varav två skolor med hörselskadade elever.
Manillaskolan var en av dom två. Där var nästan alla elever döva.
Att titta ut över en sal med ca 50 högstadielever är stökigt. Högstadieelever utmärker sig i kroppsspråk, attityd och klädstil. Så givetvis på denna skolan, den enda skillnaden var att det inte lät. Det var helt knäpptyst så när som på några stolar som flyttades och lite okontrollerat ljud från några. Men i deras värd var det inte tyst, lärarna hade fullt sjå med att få tyst på dom och det viftades och vinkades vilt.
En av våra tolkar sa att "här är det mycket slang".
Ja vi spelade i alla fall och hur det togs emot var otroligt svårt att tyda.
Det var lättare att tyda dom andra gångerna. Inga garantier när man spelar inför ovan publik men det gick kanonbra på många av dom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar