Skärgårn

Ivan gillar tåg, så vad kan vara bättre än en lekdag i Björnsträdgård där detta vackra lektåget finns?

Baka

Nybadat och gladare kille får man leta efter. Kladdkakedax!



Kakaoansvaret låg på Ivan.



Och vi som just hade tvättat och badat..



Äsh vi kör nakna så kan vi spilla bäst vi vill.



Provsmak



Färdigt!

Målar tak

Schack

Vi bestämde oss för ett parti schack. Jag ladda ner chessclock appen och så spela vi två partier med 10 minuter var. Jag brukar vinna men idag blev det två remi.

En tur i Västanvik

Vindflöjern Gubben och Gumman

När jag går genom byn Västanvik så känner jag Dalapatrioten inom mig. Dalaidyllen överträffar allt, kurbitsar målade över verandorna och alla husen är så klart i Falu-rött. På gårdarna står Härbren bredvid veboarna. Släktgårdarna har gått i generationer i hundratals år och vår gård är inget undantag. Gudmundsdsgården, där mina föräldrar bor, har funnits i min släkt sedan 1500-talet. När vi går genom byn och pappa berättar historier för mig om dom olika husen och gårdarna är min upplevelse att jag på något sätt har en anknytning till det mesta. Det känns som att dom flesta gårdar på något sätt är relaterade till min släkt. Vindflöjern du ser är gjort av min pappas kusin Lasse Gudmundsson som driver Leksandströslöjd tillsammans med sin "Gumma" Ann-Britt. Han bor i "Blomgården" Vi hälsade på honom och  där stod dom här fina skulpturerna som du ser till vänster. Dom är under underhåll nu därför står dom på hans gård. Det är egentligen kopior på små skupturer gjorda av: Axel Snis; Masen och Kullan. Dom symboliserar vandrare som gick från Leksand ner till Stockholm för att jobba. Men dom återvände så klart alltid till Dalarna när pengarna var intjänade. Hur vida jag kommer återvända till Dalarna när jag tjänat pengar är oklart än. Men min pojke Ivan är alltid på strålande humör när vi är uppe och hälsar på i Idyllen. 

Ivan Dario Gudmund är också en liten mas framför Gudmundsgården